Kurdish Library

Om Kurdiska Biblioteket i press

Dagens Nyheter
29 november 1998

Förtryckets logik slår även mot blommor

Krönika av Gudrun Renberg

Alldeles innanför dörrarna på Kurdiska biblioteket hänger stora pappersark mellan bokhyllorna. På pappersarken finns utdrag ur turkisk lagtext. Där står bland annat: "Då yttrandefrihet och frihet att sprida åsikter brukas, får inget i lag förbjudet språk användas." Det är ur turkiska grundlagen, paragraf 26.

Inget i lag förbjudet språk.

Det är först när dessa ords betydelse sjunker in i mig som jag tycker mig förstå vad förtrycket mot kurder innebär. Man har i lag tagit sig rätten att förbjuda ett språk.

På Kurdiska biblioteket i Stockholm visas nu en utställning om blommor, botaniska bilder av blommor med kurdisk hemvist. Deras latinska namn, som de fått när de på 1800-talet klassificerats av botanister som inte anade sprängkraften i frågan, anger var de naturligt växer. "Hedysarurp kurdicum", "prangos kurdica", kan de heta.

Man kan inte förbjuda blommor att växa eller barn att födas, men man kan förbjuda deras namn. Därför redigeras den turkiska nationalfloran "Flora in Turkey" vid turkiska universitet så att dessa latinska namn ändras.

Enligt turkisk logik kan en blomma inte heta "kurdica" eftersom Kurdistan inte finns. Det kurdiska språket kan inte talas eftersom det inte får finnas. Kurdiska föräldrar är i lag förbjudna att ge sina barn kurdiska namn.

En kurdisk lärare som vågar sig på att använda så mycket som ett enda kurdiskt ord inför sina kurdiska elever får inte längre tjänstgöra.

Med en fasansfull systematik kränker den turkiska regimen människors viktigaste uttryck för identitet - språket.

Ditt språk finns inte, alltså finns inte heller du. De botaniska bilderna blir i all sin vetenskapliga, svartvita enkelhet en tydlig symbol för ett alltför bortglömt förtryck. I ett land som inte finns växer blommor utan namn.

Turkiet är mycket långt ifrån en rättsstat. Ständigt fängslas, trakasseras och motarbetas människor för att de protesterar med fredliga medel. Kurdiska bibliotekets initiativtagare och eldsjäl Nedim Dagdeviren satt tre månader i turkiskt fängelse, utan rättegång, för att han på möten talat för kurdernas sak. Observera – talat. Dagdeviren frisläpptes i väntan på rättegång och flydde med sin familj till Sverige. Asyl beviljades. En tid därefter meddelades dom från Turkiet: Indragen lärarlegitimation och tio års fängelse. Det är femton år sedan, men om Dagdeviren återvänder väntar fortfarande fängelse.

När författarna Edip Polat och Ismail Besikci i boken "Kurderna och Kurdistan i det vetenskapliga språket" kritiserade censureringen av de kurdiska blommornas latinska namn, dömdes de, liksom förläggaren Vedar Yeniceri, till ett års fängelse var för att ha fört propaganda "mot statens odelbara territoriella och nationella enhet". Det är en del av frukterna av deras arbete som nu visas på Kurdiska biblioteket.

All verksamhet i Turkiet, våldsam såväl som fredlig som sysselsätter sig med kurdfrågan faller under terroristlagen. Amnesty beräknar att hundratals människor varje år åtminstone tillfälligt fängslas för att de protesterar mot regimen. Antalet samvetsfångar som sitter längre tid är svårberäknat.

Ändå är Turkiet medlemsnation i FN. Av FNa trettio artiklar om de mänskliga rättigheterna bryter Turkiet mot åtminstone tolv.

Fallet Öcalan har satt strålkastarljus på problemet. Sedan PKK-ledaren fängslades i Italien har minst 3 000 människor i Turkiet arresterats för fredliga protester och 23 PKK-anhängare dödats. Och folket är i uppror - men mot Italien, den yttre fienden.

I Bra Böckers lexikon slår jag upp kurder och läser: "I Turkiet förvägrades kurderna länge rätten till etnisk och språklig identitet." Jag smakar en god stund på detta val av tempus och ord. En lika skev bild av verkligheten som någonsin de vackra orden i FNa deklaration om de mänskliga rättigheterna, tycks det.

Det kan vara dags att sätta press på Turkiet i kurdfrågan nu.

© GudrunRrenberg och Dagens Nyheter

10-08-2000