Väntan
-
- Det var vid
foten av tidens berg,
- jag klättrade
mot månen.
- På våra ödens
obrukade åkrar,
- planterade
regnet och jag
- kyssar åt oss,
- valnötsträdets
grenar
- och månskenet
böjde sig ned.
- Ännu tänker
jag på dig
- och beger mig
ut...
- mellan
bergstopparna
- väntar oss
redan
- den rastlösa
månen.
Kurdistan,
augusti -89
© Handren |