Efterlämnade
-
- Under flykten
är det bara Vintergatan
- som håller oss
under armarna,
- kören i de blå
sångerna
- som varje dag
lindrar såren
- på våra
mumlande läppar.
- Jordens kropp
livlös,
- benen
söndermalda
- och vägen en
rökfylld ravin.
- När vi kom
- var våra steg
trötta
- och mina
hungrande händer
- stela av köld.
- Halvvägs på
den okända vägen,
- efterlämnade
- i sorgsen
väntan
- som två
moderlösa barn,
- vid foten av
stiggenomstungna berg,
- med huvudet
vilande mot klippan,
- mina drömmar -
- mitt vapen.
Moskva
1990-10-14
© Handren |